Jag älskar den här låten. Varje gång jag lyssnar på den kommer jag och tänka på mitt underbara hemland. Hur fint det är där nere och den känslan som man får första dagen man kommer ner och ska gå ut och festa o träffa alla nära och kära. Det är underbart.

Det är helt sjukt hur kroppen och hjärnan fungerar. Visst kan man relatera mer till det svenska samhället och man har ju växt upp här och man ser ju Sverige som sitt hem, men endå så drar något dig ner. Dina rötter kallar och det krävs bara och komma innanför den Bosniska gränsen så fylls man utav glädje, kärlek det är sjukt och förklara trotts att man endå bara har besökt och vistats i landet knappt 2 år sammanlagt av sitt liv så har man helt enkelt förälskat sig i landet och dess folk.

Denna låt gjordes när Bosnien var en av de många delrepublikerna i forna Jugoslavien, men jag tycker endå att den är så fin. Många Jugoslaver begav sig ut i världen för att jobba, resa söka nya äventyr, men dem flesta kom tillbaka till sitt hemland, för ingenting kan jämföras med ditt hem, oavsett om du beger dig till USA, Asien, Afrika etc. så tröttnar man och vill ner till den Bosniska mentaliteten. Man vill hem.

Oavsett om man är från Sverige, Bosnien Hercegovina, Ryssland eller Findland så kommer ditt hemland alltid ha en speciell plats i ditt hjärta var du än befinner dig.

Puss på er